4
feb
2015
1
Henning med fluga och hatt

Bye, bye bebis

Nu är vi redan inne i februari månad. En del av mig längtar såklart hem till Sverige, men vi trivs så bra här. Jag har börjar ha lite mer att göra under veckodagarna vilket är roligt.

Jag älskar att Henning börjar bli större nu. Han är inte någon bebis längre. 1 år har han hunnit bli. Kan inte förstå att vi för ett år sedan höll i en liten bebis. Så häftig resa att få följa sitt eget barns utveckling. Henning tog för ca en vecka sedan sina första steg. Stolt mamma och pappa! Detta är något som vi har sett fram emot väldigt mycket. Jag kan se att han har varit (och är fortfarande) lite frustrerad över att inte kunna gå. Jag gillar när det är lite fart och fläkt så detta kommer bli så kul!

Jag kan lugnt säga att jag inte har träffat någon envisare än Henning. Han har liksom fått både min och Alex envishet tillsammans. Det gör att vi inte bara kan köra över honom och göra som vi vill i alla situationer samtidigt som det ibland är påfrestande, men det är positivt i framtiden att ha den egenskapen.

En sak som har varit tuff och jobbig de senaste två veckorna är att Henning har vaknat mitt i natten och sedan inte kunnat somna om på 1-2 timmar. Det börjar liksom kännas att vi är trötta och lite slitna. Inte så lätt att lämna ifrån sig honom för en natt heller. Hade vi varit hemma så skulle vi kunnat få hjälp med någon natt då och då för att få sova ut. Tror att han drömmer en hel del och att det är pga det som han vaknar. Förhoppningsvis är detta något som snart vänder, eller? Någon som har erfarenhet?

Hans stora 1-årsdag har firats tre gånger. En gång hemma i Sverige, en gång i vår svenska hemgrupp som vi har här och sedan hade vi ett litet kalas för bara några få. Mycket tårta blev det för oss tre sammanlagt. Känns så gott att ha så många runt omkring oss som betyder så mycket för oss.

Här har våren börjat. Träden börjar att blomma och det är för det mesta soligt och runt 20-25 grader under dagarna. Våren är nog den årstiden som jag tycker allra mest om. Att få se allt komma till liv igen. Naturen här är otroligt vacker här. Höga, snöbeklädda berg som vi kan se på lite avstånd när vi är ute på morgonpromenaden. Kan inte sluta att förundras över det.

Jag har börjar gå en kurs nu som heter ”Powerful and Free”. Det är en kurs för kvinnor och handlar om att bli den personen som Gud har kallat än till att vara. Att acceptera den man är. Väldigt inspirerande och bra.

Om några veckor ska jag gå på en konferens om det profetiska, känner mig grymt peppad för det, och om en månad så dyker mina fantastiska föräldrar upp här. Ser verkligen fram emot Sverigebesök och att få visa hur vi bor och hur vi har det, och bara få tid att umgås.

Lämna gärna en kommentar här »

 

1 Svar

  1. UllaCarin

    Du skriver så fint Moa! Beskriver med sån värme hur lille Henning utvecklas och med genuin ärlighet att det inte bara är en dans på rosor. Vilken tillgång du måste vara för dina väninnemammor.

    När vi var på besök så hade Henning precis börjat åla fram på golvet. Nu är han ute på promenad! Kan se framför mig hur han snart springer nerför långa backen ner till fågelljudslådan förbi ”klockbron” och bort till turtledammen. Hinner inte med. Snart dax för moppe ?!

    Tänk att ni har sommarvärme redan. Då kan ni njuta av poolen. Blir ju perfekt för kommande släktbesök. Blir lite avis.
    Men vi får lugnt vänta här hemma. På sommaren. Då kommer ni!

    Tack för glimten . Väldigt fina kort.
    KRAM!

Lämna en kommentar